Som tidigare sagt går jag på lektioner i rysk 1900-tals konst. För en månad sedan gick vi igenom avant-gardets arkitektur. 1920 tal. Typ. Satt och försökte hålla mig fokuserad på en två timmar lång lektion. Läraren visade lite bilder på massa bostadshus byggda under perioden. Han uppmanade oss att titta på de vackra byggena, fasaderna. ”Är det inte vackert?”, sa han. Kortslutning i min hjärna. Bilderna han visar är bilder på grå betonghus med smala, avlånga fönster, långa, ruggiga korridorer, golv och fasader med sönderfallna partier. Vad är det som är vackert? Jag ser ett halvt sönderruttnat kommunistbygge framför mig. Fortsatte att försöka hålla mig fokuserad. Läraren visade en bild på en betong balkong. Beundrade ”den vackra plasticiteten”. Sen när blev ruggig betong vackert? Vad han egentligen menade har jag nog ännu inte klurat ut.
Förra veckan fick jag i alla fall äran att följa med min forntida kurs på en exkursion till Kremlen och titta på en känd 13/1400-tals kyrka. Tillsammans med vår lärare, proffset av alla proffs inom detta område, fick jag gå in bakom den storslagna ikonostasen OCH vandra upp bakom den för att beskåda freskerna närmare. Eftermiddagsljuset föll in genom de smala fönstren och la sig som en guldsvär mot de lysande freskerna och ikonerna i naven. Stod bakom piken av ikonostasen och kikade upp, ner, åt höger och åt vänster på den gudomliga synen. Det var så himla vackert!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hehe, dissar du brutalismen? Nåja, allt är ju inte lika fantastiskt kan jag änka... men betongens plastiska egenskaper är banne mig icke att förakta. Kul att du får göra stadsvandringar, låter trevligt.
SvaraRaderaHaha, ja, jag dissar konstruktivismen (i alla fall på rysk mark för att det som finns kvar är ruttet enligt min ögon)! Men du får gärna förklara skönheten för mig någongång. Kände mig nog som du den där morgonen på Gotland när du förbannade ICA och dess plastiska konsumtion eller vad det var. :D Haha, det var roligt :D
SvaraRaderaJag är missförstod av min tid: Jag romantiserade över industri-designen på kryddburken med snygg logga för en för mig okänd tillverkare och droppade repliken (den första flerstaviga meningen jag sa på hela morgonen) "Ibland lyckas banne mig detta själlösa konsumtionssamhälle leverera". Haha, hur kommer det sig att även när jag hyllar saker så tycker alla att jag dissar? Vafan!?
SvaraRadera