Mitt rum

Jag bor i ett studentrum i den stora huvudbyggnaden av Lomonosov Moscow State University. Sektor V, våning 7, rum 721 om det är någon som skulle gå förbi där andligt. Rummet skulle kunna beskrivas som en håla. Men det känns nästan hemtrevligt här nu. En areal på 9 kvadratmeter. Har filosoferat över om golvet är Sovjetunionens svar på parkettgolv – rektangulära, lite halvruttna ihopsatta klossar som påminner om oanvändbara träbitar som man lekte med på träslöjden i grundskolan. Gula tapeter, inget större fel på dem faktiskt. Något enstaka hål på gardinerna vilket är synd eftersom de är av sliskigt material (med en eventuell ambition att fungera som ett halvlyxigt inslag). Skrivbord, skåp, garderob och stol – vad mer kan man säga? En väldigt smal säng med en bokstavligen sönderlegad madrass. Har dock omkonstruerat madrassen med diverse filtar. Toalett, badrum och hall delar jag med en annan student – Alexandra från Tyskland som är väldigt trevlig. Våra toalettutrymmen är mycket fräscha måste jag säga. Grand Hotel-toa-klass i jämförelse med andra toaletter som finns här. Men det är allt pga Alexs förtjänst. Hon har bott här sedan september och har sedan dess hunnit måla väggarna i badrummet och utfört många kemiska operationer för toalettens skönhet. Tacka gudarna och molekylerna för det.

.

Det så kallade köket delar man med alla i korridoren. Bekvämt nog ligger det tvärs över mitt rum. Förvisso är det väldigt lyhört här. Jag hör med andra ord en del kastrulljud. Men och andra sidan hör jag även när mina grannar får sms… Köket består i alla fall av två gasspisar, en diskho, ett bord och två fönster. That’s it. Det finns inget kylskåp eller andra elektroniska nymodigheter. Inga köksredskap. Har funnit en temporär lösning på det första problemet. Fönstret i mitt rum har två fönster som man kan öppna och mellan dem finns ett 10 cm utrymme där man kan lägga saker. Nu när det är lite kallt ute blir temperaturen i fönsterglöggen, aka mitt kylskåp, väldigt perfekt. Det lustiga med denna uppfinning är att när jag berättade detta för mamma sa hon att under kommunismen i Polen då vår familj bodde i deras första efterkrigslägenhet hade de inte heller kylskåp i början. Då använde de även fönsterglöggarna som kylförvaringsutrymmen. Mamma skämtade att ”historien upprepar sig”...... Hade jag ett förutbestämt kylskåpsöde?

Jag har även fått tag på en vattenkokare och en läslampa. Min granne hittade två vattenkokare i sitt rum så jag fick tillåtelse att sno vidare den ena. På tal om att sno och kriminella verksamheter så har jag snott besick från *piiip* för att tillfredställa behovet av att exempelvis käka yoghurt med sked. Funderar över vilka mer saker jag kan lyckas knycka med mig därifrån (detta är även en vanlig aktivitet bland i alla fall utbytesstudenter här).

Vidare finns det ingen direkt Internettillgång på mitt rum, men det finns en Internetkabel ihopvirad runt elementet. Tog några dagar innan jag fick reda på hur man kan få Internet till sitt rum. Det verkar gå till som följande: man ringer en snubbe som vet hur man installerar ett program från en professionell hackerfirma. Till dem pröjsar man sedan en viss summa för att dem ska hacka in sig i något system och leverera Internet till vald hastighet till ditt rum. Denna verksamhet är så organiserad så att man kan betala detta ”företag” via vanliga, speciella betalningsautomater som finns på universitetet. Om man däremot inte känner för att vara en del av detta system, eller tycker att priserna är för höga, har man tre andra alternativ för att få Internet till sin dator.

.

1. Köksfönstret. Om man öppnar det ena fönsterpartiet i köket och ställer sin dator på fönsterbrädan kan man snappa upp ett trådlöst Internet. Förhinder nummer ett är dock att signalen ofta inte är så bra och att det kan vara lite kallt att sitta i en fönsteröppning en kylig vinterdag.

2. Vestibulen. I alla fall vid en av flertalet ingångar till denna byggnad kan man tillåta sig att sätta sig på trappsteget med sin laptop och nalla en ok signal från detta osäkrade nätverk. Förhinder nummer ett är här att det inte finns någon möjlighet att ha sin data uppkopplad till någon strömkälla. Man får alltså vara lyckligt Internetlottad till och med att ens batteri dör ut.

3. Caféet under vestibulen. Mysigt ställe där det finns två bord/ två platser som ger en garanterad tillgång till strömkälla för ens laptops långvariga överlevnad. Där får man utan svårigheter en bra uppkoppling och mottagning till priset av att köpa något i caféet. Förhinder nummer ett är att de spelar galet hög musik så man får höga poäng i att återupphålla en bra hörsel om man vill Skypa med nära och kära. Eller så låter det som man är ”cool” och ringer från fetaste festen. Woho…

Nedan följer några bilder för att stilla er vilda fantasi…

Rummet
Mitt kylskåp

Utsikten från mitt rum. Observera det dåvarande fina vädret och sladdarna som hänger utanför fönstret. Min rumskamrat har åtta stycken som dinglar utanför hennes fönster, antar att jag hade en viss "tur" med mitt..

Utsikten från toasisten

Dataplats nr 1. Med endast ett fönster öppet = varmare. Woho!

Konsten att vara trevlig

Den första perioden av min pappersvistelse här var tydligen mer problematisk än vad jag trodde från början. Saker och ting verkar dock lösa sig nu när rätt papper börjar falla in på rätt kontor och en själv börjar fatta hur de olika systemen egentligen fungerar här. Just nu känns det som att alla problem här är väldigt skrattretande istället för mordbenägna. Vissa ryska människor har en tendens att vara mycket otrevliga. De gillar även att skrika på andra människor. Om man inte förstår något och någon behöver upprepa någon information resulterar detta oftast i grym upprördhet. Eller om man måste lyfta pekfingret en extra gång. För att inte tala om då man frågar om exempelvis vägbeskrivning till fel person. Exempel ett. Skulle köpa tunnelbanebiljetter. Kassörskan: blodsprängda ögon eftersom jag inte hittade min plånbok i väskan inom tidsramen av 5 sekunder. Som om det inte fanns andra saker att bli upprörd över. Angenämt nog har jag även tendensen att dra till mig folk som känner för att gorma åt mig. Exempel 2. Jag och några nyvunna kamrater vandrade i stan. Plötsligt stormar en tant fram till mig och börjar vråla med en kraft på 50 000 utropstecken. Hennes problem? Hon ville väl säga/fråga någonting. ”Råkade” dock komma ut i ett turbulent skrik. Vi garvade och gick vidare. Klyschan kring den östeuropeiska bitterheten känns ibland mycket relevant.

Pappersarbetenas och sakerhetens land

Flygresan gick relativt bra. Flygvardinnorna trodde att jag var rysk. Kande mig cool. Jag blev daremot forstenad av olika anledningar nar jag anlande pa rysk mark, sa att traffa tjejen som vantade pa mig med skylten blev lite stelt och konstigt. Vi akte till universitetet i en lustig minibuss. Jag blev glatt overraskad att det finns varre bilvagar an i Polen. Pa smavagarna fick chaffisen aka slalom for att inte hamna i en varggrop. Haha! Det var iaf kul att sitta och beskada utsikterna fran bussen i ca en o en halv timme.

Nar vi kom fram borjade det "roliga". Forst gick vi till en kvinna som gav mig en nyckel till mitt rum och stamplade pa nagot papper. Sedan begav vi oss till ett annat rum dar jag fick debutera med att skriva pa krilliska i sjalvaste Ryssland. Jag skulle fylla i pa ett papper vad jag heter, min nationalitet, civilstatus osv. Efter det gav denna kvinna mig nya papper: en remiss till nat annat stalle som jag ska ga till om en vecka for vidare skriverier, ett litet temporart passerkort och ett annat papper som jag sedan gav till administrationskvinnan vid min "korridor".

Nasta dag begav jag mig till min institution dar en mycket trevlig kvinna registrerade mig i landet, gav mig nya papper och kopior pa mitt pass och visum. Hon forklarade for mig att jag aven maste bege mig till en annan byggnad for att fa en sk. studentbiljett och sedan atervanda till henne sa att hon kan ge mig ett studentkort. Det visade sig senare att det inte gick att fa en studentbiljett, sa nu ska hon jaga nan manniska som ska skriva pa nagot for att hennes kollega ska kunna skriva pa nagot sa att hon sedan ska kunna utfora ett studentleg till mig. Eller sa ska jag forsoka ga till ett annat stalle och forsoka fa en studentbiljett.. Jag undrar nar eller om mina pappershistorier kommer att sluta.

Jag vill dock fa alla mina papper ordnade sa snart som mojligt. for att man ska kunna ga in i universitetsbyggnader utan problem maste man uppvisa giltiga papper/kort/legitimation for polisen eller vakterna som star vid varje ingang. det ar ganska laskigt. Poliser finns forovrigt overallt. Dem star och vaktar pa allmanna platser sasom internetcafen. Pa storre gator star dem i sma vakthyttar och glor. I mitten av min korridor sitter det en. En gang sov den med bada handerna pa sitt bord. Det sag valdigt lustigt ut.

Hela polisgrejen ar numera for mig en daglig process. For att ga in i huvudbyggnaden av universitetet (dar jag bor) passerar man forst polisvakter vid ingangen, gar igenom en metalldetektor och visar sitt kort. For att sedan ga vidare in i de olika sektionerna dar studentlagenheterna finns maste man passera ytterligare polisvakter och visa upp sitt kort och eventuellt pass beroende pa hur noga de ar. Sedan moter man som sagt vakten i korridoren, fast for denna behover man inte visa nagonting. Soker du jobb kan du ju alltsa forsoka bli polis i Ryssland.

En hund hoppade pa mig i forrgar. Jag virrade omkring runt universitetet for att hitta studentbiljettbyggnaden nar den borjade folja efter mig och hoppade pa mig bakifran. Sedan foljde den efter mig lite till, tills jag mer eller mindre tog skydd i en annan byggnad. Hunden var valdigt fin faktiskt, men troligtvis ocksa valdigt hungrig. Kanske ar han lika vilse som jag ar har nu.