På toppen av MGU

Eftersom min vistelse här börjar sakta men säkert dra sig mot sitt slut (vilket förresten är ofattbart!!) så var jag tvungen att bege mig till ett älskvärt kontor och försöka ordna med att få ett intyg på mina studier. Tidigare hade kvinnan gått med på att skriva ett intyg till mig med information som SU behöver. Nu hade hon tydligen ändrat sig. ”Izabella, författa själv ett intyg, på ryska eller engelska, välj själv, och så skriver vi sedan under”. Farligt, eller ska jag kanske säga underbart – min fantasi rullade ner med Mount-Everest-fart...

Här med intygas att Izabella har studerat rysk konsthistoria på MGU, med hundraprocentigt deltagande och högsta tänkbara betyg. Hon har också engagerat sig på institutionen och drivit verksamheten framåt med sina fantastiska idéer. Det är med sorg hon lämnar vårt universitet, och vi anser att hon ska ha det bästa tänkbara jobb i framtiden!

Ack och snyft! Skriver ni under? ;p

Ett ”nej” är alltid relativt

En vanlig söndag: drog till Pushkinmuseet vilket är ett av Moskvas största museer där även studenter vid ryska universitet har fri entré till en del av samlingen. Trevligt, tänkte jag. Lämnar fram mitt studentkort till tanten i kassan. Hon studerar det noggrant...
Tant: Är ni polska?
Jag: (alltför optimistisk) Ja, hehe, det är jag!
Tant: 150 rubler.
Jag: Vadå 150 rubler!?
Tant: Bara ryska studenter får fri entré till museet.
Jag: (arg) Vadå ryska studenter? Jag är en rysk student, studerar på MGU, ni ser ju det själv på mitt studentkort!
Tant: Ni är invandrare, ni kan inte få fri entré!
Jag: (argare) Hur är det möjligt?! Det här är inte normalt!!
Tant: Okej. 60 rubler.

Lektion nummer 1. Tro aldrig att ingenting är omöjligt i Moskva... Museet var intressant förresten!

En affärsidé

Trött på att bli störd på jobbet? Frågvisa människor, irriterande kollegor, diverse objudna gäster... Det finns en lösning!

Härmed lanserar jag ”Rysslands dörrar”! Mjuk omklädnad så att man inte kan knacka på dem – runda handtag så att man inte kan öppna dem. Ditt kontor kommer aldrig bli sig likt igen!

Dien Pobedy

9 maj = röd dag i form av ”segerdagen” till minne av segern över tyskarna 1945. Och det måste ju krigsveteranerna givetvis fira! Dien Pobedy är Rysslands största helgdag. Lätt. Viktigare än nyår, påsk, pannkaksdagen och kvinnodagen. En stor folkfest helt enkelt med en fet parad genom Moskva. Lenin pins, sovjetsymboler, pansarvagnar, soldater, raketer, flygplan, konserter, fester och fyrverkerier. Woho! Paraden var minst sagt COOL. Men i mitt bakhuvud mindes jag en ”diskussion” vi hade med några ryssar för nån vecka sedan. Snubben sa: ”Jasssåå.. Polen… Det är lustigt att ni är så USA-vänliga när Västeuropa svek er, ni borde ha hållit er till oss.. Hmmhmmheee.. Vi har också massa vapen”... ”Diskussionen” utvecklades till att snubben ylade: ”Nämn ETT krig som Ryssland startat. Va, va, VA?! Vi är missförstådda, vi är FREEDLIGAA”...

Så jag vandrade glatt på Moskvas gator, såg den bullrade paraden och fann mig själv nynnandes på en och annan festlig sång. Tänkte för en stund att det skulle vara intressant att veta vilka stridsmaskiner som inte visas på paraden – men kanske ändå tur att man förblir ovetande...

Så jag fortsätter att nynna på sången. Den lyder: ”En soldat gick på gatan, Lalalaa, åh vilken trevlig dag, Lalalaaa”.

Den stora frågan: Hur är vädret i Moskva?

Voilà! Detta är min allra första syn av rysk mark från flygplanet. Min tanke: OMG. Jag är verkligen på väg till vargavintrarnas land... Napoleon – I feel you!

Men. Efter en viss tid inbillade jag mig att mitt öga blev lurat. Ja, det fanns rätt mycket snö här under vintermånaderna. Speciellt om man tänker på att city var nersnöat även då X antal miljoner bilar värmer upp staden med ton av avgaser. Ja, det var också relativt kallt här ibland. Minus 10 lite då och då. Med andra ord – inte så dödligt hemskt. Napoleon hade det värre.

Det jag istället ville karaktärisera Moskvas väder med kunde sammanfattas med ett ord: slask. Förvisso kan jag nog tillägga några adjektiv. Vidrigt, svart-svart, oceanlikt, skoutrotande slask. Grattis kvicksand! Du har fått en ättling på Moskvas gator!

Solen verkade inte heller vara välkommen på Moskvas himmelterritorium. Kanske hade den inte ett giltigt passerkort för den ryska polisen? Jag skämtar inte att under februari och mars månad kunde jag räkna på mina fingrar hur många gånger jag faktiskt såg den gula bollen genom slummen av gråmoln på himlen. Slasket infekterade både himmel och jord.

Sedan kom även våren till Moskva – trodde jag. Från att fly från isvindar, vingla omkring på isbelagd mark till att leka antilop över slaskoceanerna började solen titta fram och temperaturen stiga. Hoppet steg om en normal vädercivilisation. Men. Igår: 30 grader varmt, utomordentligt kvavt. Idag: 10 grader, isig, hårbortblåsande vind. Vid det här laget kan jag nog bara säga en sak: Napoleon – vi kan nog trots allt förstå varandra!