Rysk statussallad

Tro inte att ni sitter säkra om ni beställer en caesarsallad på rysk mark. Jag trodde att säga att man vill ha en caesarsallad med kyckling är som att fråga efter en cheeseburgare med ost. Ding dong liksom. Tydligen är det inte så självklart här – en caesarsallad kan ha olika skepnader. Här om veckan fick jag en med grillade räkor, sallad, dressing, krutonger och parmesanost. Öhh? Vad var det som gick fel här egentligen?

Efter åtskilliga konspirationstankar har jag ett förslag till en förklaring.. Kanske har ryssar övertolkat det här med ”caesar” i sammanhanget. Tsar är ju det ryska ordet för Ceasar och tja, behöver nog inte ge en bakgrundsinformation till innebörden av det ordet. Hursomhelst verkar en del av den ryska kulturen handla om pengar, hävda sig, visa att man är någon genom exempelvis ”rik” klädsel. Denna hävdelse är nog speciellt stark efter kommunismens fall då man nu kan utforska innebörden av materialism. Det verkar som om man vill återuppleva tsarernas rikedomar i sitt huvud. I samma veva har man kanske bland annat kommit på den oaptitliga idén att käka caesarsallad med räkor. Varför? Räkor = exklusivt, vilket leder till att du = ceasarcool.

Ni anar inte vilka absurditeter man kan hitta på mathyllorna här. Det senaste: chips med röd kaviarsmak. Eller varför inte ”klassikern” med krabbsmak!? Hoho! Känner hur lyxbarometern stiger: ett litet smakprov av den exklusiva, ryska illusionen!

Plugg? Plugg! Och plugg…

För att få reda på vilka ”kurser” som ges på min historiska institution var ännu ett projekt. Som vanligt visste ingen ingenting.

Ansvarig professor: Man kan studera allt möjligt här.
Jag: Jaha, men vad finns det för specifika kurser?
Ansvarig professor: Alla möjliga.
Jag: Okej, men vilka exakt?
Ansvarig professor: Inte vet jag!

Tillslut lyckades jag få tag på scheman och hjälpsamma, trevliga människor. För närvarande går jag på lektioner i rysk forntida konst (900-1200-tal), rysk 1700-tals konst, rysk 1900-tals konst och konsthantverk. Jag har även ryska språklektioner på en annan institution.

Lektionerna: är på ryska, är med vanliga ryska studenter, pågår minst 1½ timme utan rast. Ni kan ju tänka er vilken hjärn- och stjärtmos man kan drabbas av… Hursomhelst skulle man även kunna tro att undervisningen här är sträng och läskig. Snälla pojkar och flickor som sitter rakryggade och antecknar. En arg, skäggig professor med en vit pekpinne i handen som rycker bort glasögonen i en förbannad gest så fort någon gör något opassande i klassrummet.. Glöm denna föreställning. Ryska studenter droppar in hur som helst, ibland 1 timme försenade. Många ställer inte in ljudlös på sina mobiler, tvekar inte att svara om det ringer under lektionstid. Ibland sover de under hela lektionstiden, skickar sms, mumsar på bakelser, spelar dataspel eller pratar med varandra. De skäms aldrig verkar det som. Och lärarna verkar inte heller se detta som något underligt.

Kurslitteraturen är minst sagt…. Innehållsrik.. I alla fall litteraturlistan. Den forntida kursen är en kurs på förhoppningsvis minst 7.5 högskolepoäng och har kurslitteratur på 5 sidor. 125 böcker sammanlagt. Var det någon som klagade på mängden av svenska kursböcker? Jag lovar att fira storslaget när jag bara har 124 böcker kvar att läsa från denna lista… Än så länge tröstar jag i alla fall mig med att min lärare sa att ingen normal människa hinner läsa alla böcker på en termin. Jag får alltså räknas som normal i sammanhanget (tack). Dessutom slipper jag nog idétorka för bokslukeri inom de närmsta 15 åren!

”Ge blommor till kvinnor!”

Om du är kvinna och gillar blommor kan du explodera av lycka i denna blomstad. Amsterdam må ha massa vackra, planterade tulpaner. Moskva har grandiosa, ge bort bara blommor i hundratals, i alla fall under perioden kring den 8:de mars. Internationella kvinnodagen är nämligen en röd dag i Ryssland. Här finns det inga demonstrationer i sikte inte. Helgdagen är en relativt stor grej här – blomsterhandeln har nog sin guldålder. Massförsäljningen av blommor började redan i fredags. Gatorna flockades av massa stånd där man kunde köpa allt från rosor till mimosor, människor funderade eftertänksamt över blommornas lysande färger, eller haffade snabbt till sig en megabukett och rusade vidare. Man såg blommor hela tiden. Du vandrade på stan och var tredje människa du såg höll i en enorm blombukett eller en stor, vacker ros. Om det var en kvinna så kunde man till och med se ett leende på hennes ansikte (observera att detta i vanliga fall är en relativ ovanlighet i Moskva). Eftersom kvinnodagen inföll på en söndag i år så förvandlades även måndag en ledig dag. Detta för att man verkligen skulle känna att det var en helgdag…

Nu är internationella kvinnodagens blomkonsumtion slut för i år, men deppa inte för det! I Moskvas tunnelbana finns det reklam eller affischer som hänger året om och som uppmanar till vidare blomkonsumtion. En perfekt lathund för stressade, förvirrade män som jäktar hem från jobbet. Glömmer bort det där med ”romantik”. De trängs i tunnelbanans långa rulltrappsköer, tittar slumpvis upp på en färgglad affisch och läser: ”ge blommor till kvinnor”. AHA!

Aldrig har en affisch varit mer hjälpsam för en lyckad kärlekshistoria!