Känn dig kallad till optimismen!

Det känns underligt att säga det, men jag säger det: min tid i Moskva har kommit till sitt definitiva slut! Fem månader blev fyra och en halv och nu är allt packat och klart: finito definitivo. Eftersom jag har blivit så påverkad av Rysslands landshjälte, tätt efter Lenin och Putin – den stora optimisten Pushkin – så kände jag mig kallad att även skriva något snyftigt. Jag kommer definitivt att sakna den överlevnads/uppfinningsrikedomen man drabbas av här. I Moskva har min hjärna jobbat massa! Jag har lärt mig att konstruera diverse kylskåp, tekniken att värma vatten för att duscha, hur man kan bråka sig in på ett museum, vikten av att ha massa stämplar och massa annat. Jag kommer att sakna de vänner som jag fått här och det är en så underlig känsla när man ser att alla åker tillbaka hem och får nya riktningar i sina liv.

Slutligen kommer även lite råd från oraklet i öst: Om du vill uppleva RYSSLAND: åk inte till Moskva. Om du vill åka till Moskva: åk för guds skull inte på vintern, dvs stryk ca åtta månader från kalendern. Till alla andra sanna galningar som kommer på idén åka på utbytesresa helt ensamma, till ett land de aldrig varit i, där de också talar ett språk som man halvt om halvt känner till är mitt råd följande: läs lite Pushkin innan du åker. Men: every new beginning comes from some other beginnings ends, och nu drar jag på semester till en ny värld i form av Filippinerna, och jag lovar att ha nya historier att berätta när jag kommer tillbaka! :)

Love is in the air..

Moskvas klubbliv är kort och gott himmelriket för vissa eller stället där man drabbas av hjärtattack för andra. Man bör med spänning vara förberedd på… Allting! Professionella dansöser i kort kort, med eller utan bh, skyhöga klackskor dansandes på scener, bardiskar eller dansgolv. Missta mig inte! Detta är helt vanliga klubbar i Moskva… Min haka har fallit ner och slagit sig igenom marken så många gånger att den numera är en stammis hemma hos Lucifer i jordens mittpunkt. Är jag euforisk eller pessimistisk? Det är alltid en skör tråd mellan himmel och helvete! ;)

Generellt sätt verkar det även som om kvinnorna äger raggningstekniken i klubbmiljöer, medan männen ”äger” fenomenet på gatan. Låt mig introducera 2009 års raggningsreplik:
Man: Ursäkta, ville bara fråga, liksom, skulle vilja köpa en flaska vodka, men, vet inte riktigt var man kan göra det här omkring. Vet ni kanske?
Jag: Eee.. hehe, nej, jag vet inte. Affären där borta har ju tappat sin licens, så tyvärr, jag vet inte.
Man: Ahh.. Meen… Skulle man kunna få lära känna dig?
Jag: Nej.
Man: Varför inte? Kom igen!
Jag: Nej.
Man: Oookejj... Hej då..

Framtidens Romeo kommer definitivt att komma från Moskva!

Kultur på höga nivåer

Jag gillar skarpt en sak med Moskva. Man vandrar på en slumpmässig gata. Tittar år vänster: Åh, ett museum! Tittar åt höger: Åh, en teater! Man vet inte längre om man ska dansa på skimrande, rosa moln eller fängsla sig själv i ett panikrum över fenomenet. Att finna sig själv sittandes och sura över att man bara har två ben att galoppera med är kanske inte ett så bra sinnestecken?

Efter ett och annat teaterbesök konstaterar jag i alla fall följande: spiderman skulle trivas i Moskva. Gissa varför? Föreställ er en vanlig teaterkväll. Ni sätter er på era stolsnummer, inväntar spektaklets början.. Ljusen släcks, föreställningen börjar… men någonting annat pågår.. Vad är det? Det är… Inploppande människor! Man kan söla i baren, sitta i bilköer och ändå komma in senare i teatersalen och leta efter sina platser med mobiltelefonljuset. ”Vilket stolsnummer sitter du på?” lyder månadens populäraste fråga. Slutsats nummer två: ingenting verkar vara ett hinder för en moskovit. Så vill du vara en hjälte men samtidigt ha ett kärleksliv? Välkommen att trivas i Moskva – möjligheternas stad!

På toppen av MGU

Eftersom min vistelse här börjar sakta men säkert dra sig mot sitt slut (vilket förresten är ofattbart!!) så var jag tvungen att bege mig till ett älskvärt kontor och försöka ordna med att få ett intyg på mina studier. Tidigare hade kvinnan gått med på att skriva ett intyg till mig med information som SU behöver. Nu hade hon tydligen ändrat sig. ”Izabella, författa själv ett intyg, på ryska eller engelska, välj själv, och så skriver vi sedan under”. Farligt, eller ska jag kanske säga underbart – min fantasi rullade ner med Mount-Everest-fart...

Här med intygas att Izabella har studerat rysk konsthistoria på MGU, med hundraprocentigt deltagande och högsta tänkbara betyg. Hon har också engagerat sig på institutionen och drivit verksamheten framåt med sina fantastiska idéer. Det är med sorg hon lämnar vårt universitet, och vi anser att hon ska ha det bästa tänkbara jobb i framtiden!

Ack och snyft! Skriver ni under? ;p

Ett ”nej” är alltid relativt

En vanlig söndag: drog till Pushkinmuseet vilket är ett av Moskvas största museer där även studenter vid ryska universitet har fri entré till en del av samlingen. Trevligt, tänkte jag. Lämnar fram mitt studentkort till tanten i kassan. Hon studerar det noggrant...
Tant: Är ni polska?
Jag: (alltför optimistisk) Ja, hehe, det är jag!
Tant: 150 rubler.
Jag: Vadå 150 rubler!?
Tant: Bara ryska studenter får fri entré till museet.
Jag: (arg) Vadå ryska studenter? Jag är en rysk student, studerar på MGU, ni ser ju det själv på mitt studentkort!
Tant: Ni är invandrare, ni kan inte få fri entré!
Jag: (argare) Hur är det möjligt?! Det här är inte normalt!!
Tant: Okej. 60 rubler.

Lektion nummer 1. Tro aldrig att ingenting är omöjligt i Moskva... Museet var intressant förresten!

En affärsidé

Trött på att bli störd på jobbet? Frågvisa människor, irriterande kollegor, diverse objudna gäster... Det finns en lösning!

Härmed lanserar jag ”Rysslands dörrar”! Mjuk omklädnad så att man inte kan knacka på dem – runda handtag så att man inte kan öppna dem. Ditt kontor kommer aldrig bli sig likt igen!

Dien Pobedy

9 maj = röd dag i form av ”segerdagen” till minne av segern över tyskarna 1945. Och det måste ju krigsveteranerna givetvis fira! Dien Pobedy är Rysslands största helgdag. Lätt. Viktigare än nyår, påsk, pannkaksdagen och kvinnodagen. En stor folkfest helt enkelt med en fet parad genom Moskva. Lenin pins, sovjetsymboler, pansarvagnar, soldater, raketer, flygplan, konserter, fester och fyrverkerier. Woho! Paraden var minst sagt COOL. Men i mitt bakhuvud mindes jag en ”diskussion” vi hade med några ryssar för nån vecka sedan. Snubben sa: ”Jasssåå.. Polen… Det är lustigt att ni är så USA-vänliga när Västeuropa svek er, ni borde ha hållit er till oss.. Hmmhmmheee.. Vi har också massa vapen”... ”Diskussionen” utvecklades till att snubben ylade: ”Nämn ETT krig som Ryssland startat. Va, va, VA?! Vi är missförstådda, vi är FREEDLIGAA”...

Så jag vandrade glatt på Moskvas gator, såg den bullrade paraden och fann mig själv nynnandes på en och annan festlig sång. Tänkte för en stund att det skulle vara intressant att veta vilka stridsmaskiner som inte visas på paraden – men kanske ändå tur att man förblir ovetande...

Så jag fortsätter att nynna på sången. Den lyder: ”En soldat gick på gatan, Lalalaa, åh vilken trevlig dag, Lalalaaa”.