Känn dig kallad till optimismen!

Det känns underligt att säga det, men jag säger det: min tid i Moskva har kommit till sitt definitiva slut! Fem månader blev fyra och en halv och nu är allt packat och klart: finito definitivo. Eftersom jag har blivit så påverkad av Rysslands landshjälte, tätt efter Lenin och Putin – den stora optimisten Pushkin – så kände jag mig kallad att även skriva något snyftigt. Jag kommer definitivt att sakna den överlevnads/uppfinningsrikedomen man drabbas av här. I Moskva har min hjärna jobbat massa! Jag har lärt mig att konstruera diverse kylskåp, tekniken att värma vatten för att duscha, hur man kan bråka sig in på ett museum, vikten av att ha massa stämplar och massa annat. Jag kommer att sakna de vänner som jag fått här och det är en så underlig känsla när man ser att alla åker tillbaka hem och får nya riktningar i sina liv.

Slutligen kommer även lite råd från oraklet i öst: Om du vill uppleva RYSSLAND: åk inte till Moskva. Om du vill åka till Moskva: åk för guds skull inte på vintern, dvs stryk ca åtta månader från kalendern. Till alla andra sanna galningar som kommer på idén åka på utbytesresa helt ensamma, till ett land de aldrig varit i, där de också talar ett språk som man halvt om halvt känner till är mitt råd följande: läs lite Pushkin innan du åker. Men: every new beginning comes from some other beginnings ends, och nu drar jag på semester till en ny värld i form av Filippinerna, och jag lovar att ha nya historier att berätta när jag kommer tillbaka! :)

Love is in the air..

Moskvas klubbliv är kort och gott himmelriket för vissa eller stället där man drabbas av hjärtattack för andra. Man bör med spänning vara förberedd på… Allting! Professionella dansöser i kort kort, med eller utan bh, skyhöga klackskor dansandes på scener, bardiskar eller dansgolv. Missta mig inte! Detta är helt vanliga klubbar i Moskva… Min haka har fallit ner och slagit sig igenom marken så många gånger att den numera är en stammis hemma hos Lucifer i jordens mittpunkt. Är jag euforisk eller pessimistisk? Det är alltid en skör tråd mellan himmel och helvete! ;)

Generellt sätt verkar det även som om kvinnorna äger raggningstekniken i klubbmiljöer, medan männen ”äger” fenomenet på gatan. Låt mig introducera 2009 års raggningsreplik:
Man: Ursäkta, ville bara fråga, liksom, skulle vilja köpa en flaska vodka, men, vet inte riktigt var man kan göra det här omkring. Vet ni kanske?
Jag: Eee.. hehe, nej, jag vet inte. Affären där borta har ju tappat sin licens, så tyvärr, jag vet inte.
Man: Ahh.. Meen… Skulle man kunna få lära känna dig?
Jag: Nej.
Man: Varför inte? Kom igen!
Jag: Nej.
Man: Oookejj... Hej då..

Framtidens Romeo kommer definitivt att komma från Moskva!

Kultur på höga nivåer

Jag gillar skarpt en sak med Moskva. Man vandrar på en slumpmässig gata. Tittar år vänster: Åh, ett museum! Tittar åt höger: Åh, en teater! Man vet inte längre om man ska dansa på skimrande, rosa moln eller fängsla sig själv i ett panikrum över fenomenet. Att finna sig själv sittandes och sura över att man bara har två ben att galoppera med är kanske inte ett så bra sinnestecken?

Efter ett och annat teaterbesök konstaterar jag i alla fall följande: spiderman skulle trivas i Moskva. Gissa varför? Föreställ er en vanlig teaterkväll. Ni sätter er på era stolsnummer, inväntar spektaklets början.. Ljusen släcks, föreställningen börjar… men någonting annat pågår.. Vad är det? Det är… Inploppande människor! Man kan söla i baren, sitta i bilköer och ändå komma in senare i teatersalen och leta efter sina platser med mobiltelefonljuset. ”Vilket stolsnummer sitter du på?” lyder månadens populäraste fråga. Slutsats nummer två: ingenting verkar vara ett hinder för en moskovit. Så vill du vara en hjälte men samtidigt ha ett kärleksliv? Välkommen att trivas i Moskva – möjligheternas stad!