Konsten att vara trevlig

Den första perioden av min pappersvistelse här var tydligen mer problematisk än vad jag trodde från början. Saker och ting verkar dock lösa sig nu när rätt papper börjar falla in på rätt kontor och en själv börjar fatta hur de olika systemen egentligen fungerar här. Just nu känns det som att alla problem här är väldigt skrattretande istället för mordbenägna. Vissa ryska människor har en tendens att vara mycket otrevliga. De gillar även att skrika på andra människor. Om man inte förstår något och någon behöver upprepa någon information resulterar detta oftast i grym upprördhet. Eller om man måste lyfta pekfingret en extra gång. För att inte tala om då man frågar om exempelvis vägbeskrivning till fel person. Exempel ett. Skulle köpa tunnelbanebiljetter. Kassörskan: blodsprängda ögon eftersom jag inte hittade min plånbok i väskan inom tidsramen av 5 sekunder. Som om det inte fanns andra saker att bli upprörd över. Angenämt nog har jag även tendensen att dra till mig folk som känner för att gorma åt mig. Exempel 2. Jag och några nyvunna kamrater vandrade i stan. Plötsligt stormar en tant fram till mig och börjar vråla med en kraft på 50 000 utropstecken. Hennes problem? Hon ville väl säga/fråga någonting. ”Råkade” dock komma ut i ett turbulent skrik. Vi garvade och gick vidare. Klyschan kring den östeuropeiska bitterheten känns ibland mycket relevant.